Skip to content

Nordfarm besöker

Efter flera veckor med grå himmel möts vi av härlig vintersol på kajen i Arkösund, där Helen snart närmar sig med båten Anna av Aspöja. På däck ser vi en i solskenet nästan självlysande grön Avant 528. Vi bjuds på en heldag på vackra Aspöja i Sankt Anna skärgård där vi bland annat ska få uppleva ett oväntat och troligen helt unikt användningsområde för just Avanten.

Helen tog över familjegården

Aspöja är den mest bebodda ön utan fast förbindelse i Östergötlands skärgård, med 27 personer som bor året runt. Helen Forsman driver Forsmans Lax & Lamm och är nionde generationen på ön. Släkten har en historik på Aspöja, troligen sedan mitten på 1500-talet och år 1756 friköptes gården från Kronan. Skolan på Aspöja stängdes redan 1966 och Helen pendlade tidigt i livet till Vikbolandet och har haft Arkösund som fastlandshamn sedan länge. Efter ungdomsår på lantbruksskola och med lönearbeten inom diverse branscher fick Helen 1995 beskedet att föräldrarna beslutat att sälja gården. Det tog inte många timmar innan hon bestämde sig för att
flytta hem och ta över lantbruket. 

Under många år varvade Helen arbetet med får, vall och uthyrningsstugor med heltidsarbete i Söderköping. Innan avfärd med båt strax efter fem på morgonen skulle alla djuren ses till och fodras och barnen göras redo för skolan. Väl hemma igen efter klockan sex på kvällen var det dags på nytt, alla gårdens sysslor väntade och det blev snart ohållbart. Helen bad om tjänstledighet, som förlängdes och till slut resulterade i att hon sa upp sig.

Vad gör du i företaget idag?
– Vi har ett antal nötdjur, och några kor som ger oss kalvar. Och 75 tackor och 14 getter, de sistnämnda mestadels för att beta sly när jag röjt av ett område, så att jag slipper en andra röjning samma säsong. Och så tar jag en hel del uppdrag, sköter sophanteringen på ön bland annat.
Niklas, Helens man, fortsätter:
– Och så ett ”café,” skrattar han och himlar med ögonen.
Berätta, hur gick det till?
– Jag kom på att jag gärna ville prova ett café på ön. Och så sålde vi ju ändå rökt fisk, och hade en del grönsaker. Plötsligt blev det lite maträtter och till slut en hel restaurang istället. Niklas var inte helt obekymrad.
– Vi köpte utemöbler på auktion och fyllde upp med porslin och köksredskap och efter en hel del byråkrati så körde vi igång, berättar Helen och fortsätter.
– Vi vågade inte marknadsföra oss eftersom vi faktiskt inte visste hur man drev restaurang. Och i början av första säsongen var det bara de närmast sörjande på ön som kom för att äta, för att stötta oss. En dag låg vi i varsin soffa på restaurangens altan och konstaterade att det här var ju en riktigt flopp. Ett par veckor senare kom kunderna!

Helen förklarar att eftersom deras ambitioner var låga kände de sig riktigt nöjda med den första sommaren. Åren efter dubblerades antalet besökare för varje säsong och nu har de en gedigen meny och öppet varje dag hela sommarsäsongen.

Ni har en hel del lokala råvaror på menyn?
– Ja, vi serverar förstås eget lamm från grillen, och hamburgare på tacka har blivit väldigt populärt! Nötköttet kommer från närbelägna Vikbolandet och framöver också från vår egen gård, och grönsakerna kommer nästan helt och hållet från en relativt nyinflyttad granne på ön som satsat på grönsaksodling så det är jätteroligt. Vi serverar entrecote när vi kan få tag i svensk. Annars tar vi bort det från menyn. Det är väldigt viktigt för oss att bara servera svenskt kött och helst av allt dessutom lokalt, säger Helen.

Vad brinner du allra mest för i företaget?
– Allt! Omväxlingen, att det alltid är något nytt. På våren har vi lamningen och därefter betessläpp, det är verkligen underbart att se djuren när de kommer ut i hagarna och på öarna häromkring. Fåren vet precis vad som gäller och nästan springer på båten när det är dags! Sedan kommer sommaren och vi öppnar upp restaurangen, det är jättekul med alla människor som kommer hit och vi blir så glada när de är nöjda. När hösten kommer blir det så där fantastiskt lugnt och tyst i skärgården, och bäst av allt är kanske ändå när djuren kommer hem till gården igen, det blir jag så glad av, säger Helen.

Som en schweizisk armékniv

Vi har blivit utbjudna till Aspöja med löftet att få vara med vid ett rätt unikt arbetsmoment med Helens Avant kompaktlastare.
Vi frågar henne varför valet föll på Avant från början.

– Ont i ryggen helt klart, skrattar Helen. Jag hade 50 tackor och utgödslingen var ett riktigt tungt arbete, så när vi också köpte en krokodilgrep blev livet som lantbrukare avsevärt enklare. Avanten är ju som en schweizisk armékniv, det finns så enormt många redskap att koppla på! Vi köpte pallgafflar, skopa och grävaggregat också och det skulle absolut finnas plats för fler redskap om de var lite billigare. Vi ger oss ut på sjön igen och får en demonstration av ett av gårdens alla arbetsmoment med Avanten, nu utrustad med grävaggregat. Helen, Niklas och extrahjälpen Daniel lyfter upp bojar med rejäla sänken från havsbotten och kör
in dem på land. Det är gott om grund åt alla håll så det gäller att hålla båten både stilla och på rätt kurs när det navigeras i viken.

– Vi har faktiskt grävt med den också, skojar Helen. Jag bad Niklas hjälpa mig att gräva upp trädgårdslanden men då var han tyvärr upptagen. Sedan nämnde jag att jag tagit fram Avanten med grävaggregat och då hade han minsann tid att hjälpa till!

Är ni nöjda med maskinen?
– Vi var nöjda redan innan vi kom hem, vi visste att det var helt rätt för oss. Vi använder den till att hämta varor på fastlandet, vi får uppdrag att köra ut badtunnor till sommargäster, pallar med torv och foder, vi kör leveranser till byggprojekt, lyfter ner och upp taktegel och har också hyrt ut den till de som vill köra själva. Utskjutet är verkligen guld, eftersom vi når upp på öar där vi inte kan lägga till ordentligt med båten. Dessutom har vi en händig och intresserad granne som hjälper oss med smörjning och enklare underhåll, det är annars inget vi själva tycker är speciellt roligt, säger Helen.

Något ni är mindre nöjda med?
– Jag önskar att priset på redskap var lite lägre för det finns många som skulle vara till hjälp här på ön, till exempel skulle jag vilja ha ett som kunde underlätta utfodringen. I övrigt är Avanten verkligen A och O för att min kropp ska hålla i längden, förklarar Helen.
– Men vi borde valt till arbetsbelysning, lägger Niklas till. Det är mörkt stora delar av året och det vore tryggare att köra på ojämn terräng med bättre belysning, eftersom lasten ibland skymmer det ljus som finns.

Berätta mer om livet på en ö i skärgården, vad arbetar ni med vintertid?
– Vi brukar ta ikapp lite förbättringar på gården, kanske ta lite semester innan det är dags att röja i markerna under januari och februari. Semester är härligt men det känns aldrig riktigt bra att lämna gården och djuren. Självklart händer det alltid något när vi är iväg och de som hjälper oss vill förstås inte störa. Det är rätt skönt att komma hem igen! Sedan får jag bra stöttning av Niklas, som till vardags jobbar med IT men ändå kan hjälpa till med det mesta här på gården. Till och med felläge vid lamning har han fixat på egen hand, skrattar Helen.
– Ja, det var inte helt bekvämt men det löste sig, bara att göra sitt bästa, berättar Niklas. Och det gick ju bra!
Niklas berättar att han egentligen är fastlandsbo och att han aldrig drömt om att bo i skärgården.
– Men det var ett liv jag fick acceptera för att få leva ihop med Helen, säger Niklas och tillägger att man tydligen inte blir skärgårdsbo på riktigt förrän efter tre generationer.

– Vi har ett starkt och aktivt byalag på Aspöja och vi har drivit många frågor tillsammans. Jag tänker att vi har ett gemensamt ansvar att få livet på ön att fungera och att ön bevaras. Byalaget har verkligen en nyckelroll vad gäller att samla företag och privatpersoner och det är väldigt viktigt för att kunna driva företag här på ön, säger Helen som dessutom tidigare varit ordförande under många år.

Slutligen undrar vi hur företaget påverkades eller påverkas av pandemi och världsläge?
– Egentligen påverkades vi inte så mycket av pandemin här på gården. I början trodde vi att restaurangen skulle gå dåligt med tanke på alla restriktioner, men besökarna ökade rejält istället. De var många som köpte båt för första gången och som firade semester i Sverige men ändå ville uppleva något nytt. Vi fick jobba rejält med avstånd och annat, men det gjorde vi så gärna förstås.

– Värre är det med elpriser och bränslepriser just nu. Det går åt mycket el, framför allt på sommaren och det var ett rätt högt elpris i somras. Och sist jag tankade båten kostade det 7.500:- och då blev det inte ens fullt. Vi betalar 29 kronor litern på närmsta sjömack och 25 kronor 40 minuter längre bort. Det blir plötsligt värt att åka avsevärt längre för att tanka eftersom vi kör nästan 3000 distans per år. Men vi är supernöjda med vår nya och dessutom lokalt byggda båt, den gör verkligen livet lättare. Vi beställde den precis innan pandemin och hade vi vetat vad som väntade kanske vi hade avvaktat, men nu är vi jätteglada att vi har den och att den
faktiskt byggdes bara ett par mil hemifrån, berättar Helen.

Vi får en extra stund på ön med hembakta bullar och gos med katter och vallhundar, där Spex verkligen var oemotståndligt med rejäl glimt i ögonen. Hos fåren var det baggen Olof som särskilt uppskattade lite kli bakom under hakan och även om kossan Astrid var galet nyfiken på kameran så vågade hon sig inte riktigt ända fram. Vi lämnade därefter Aspöja med löfte om att återkomma till sommaren när restaurangen öppnat. Ett stort och hjärtligt tack till Helen och Niklas för en fantastiskt härlig vinterdag i Östergötlands skärgård.

Senaste inläggen