När Anders Ström, internt känd som ”Shitmeister”, lyckades sälja tre Agronic HXA-tunnor inom en tremilsradie i Hälsingland tändes en idé: att visa upp fenomenet the Nordfarm way. Tre gårdar på sex timmar lät ambitiöst, men inte omöjligt. Kaffe och bullar? Självklart. Triss i Tunnor var igång.
PARHANS LANTBRUK – Alfta/Klitten
Klockan är 08:30 när vi svänger in på Parhans lantbruk. Solen gömmer sig bakom molnen och temperaturen är precis lagom. David tar emot på vändplanen mellan två nybyggda ladugårdar, strax därpå ansluter frun Lisa. Vi behöver inte dra ut på det – fokus är gårdens nya gödseltunna från Agronic, som Anders redan döpt till ”The Black Pearl”.
David, som så många andra bönder lever i symbios med sina Peltorlurar, ger order till Conrad, gårdens trogna dräng, att fylla tunnan. Brunnen är nästan tom men 12 kubik går att skrapa ihop till dagens premiärtur. Snart rullar Conrad iväg mot skiftet, rampen fälls ut och sträcker sig som en kungsörn över marken. Dags att se pärlan i aktion.
Lisa och David driver gården tillsammans med sonen Rasmus som helst undviker kameran. Här finns ungefär 120 mjölkande kor och två mjölkrobotar, totalt runt 300 djur inklusive rekrytering. Till det drygt 450 hektar åker, varav ca 140 spannmål och 300 vall. ”Det finns att åka på alltså”, konstaterar David.
Att valet föll på Agronic var ganska enkelt. Två kollegor i kommunen hade redan köpt och var väldigt nöjda.
– Krabbstyrningen förstod vi inte först, men den blev avgörande, säger David.
– Och däcktrycksregleringen var ett stort plus. Det var därför vi slog till, fyller Lisa i.
Skillnaden märks direkt ute på fälten.
– ”Krabban” är fenomenal. Vi har mycket myrjord och kan nästan köra när vi vill utan att riskera spår och tryckskador, berättar David.
– Vi behöver inte vänta in marken utan kör när det passar, säger Lisa.
De är särskilt imponerade av hur snabbt däcktrycksregleringen jobbar och hur rampen följer marken.
– En gedigen tunna, helt enkelt, säger David.
Och när det gäller vem som kör mest är det Conrad som gäller.
– Sällan jag, säger David.
– Och aldrig jag, jag är inte betrodd till det, skrattar Lisa.
På frågan om favoritsysslor svarar Lisa snabbt:
– Jag brinner för djuren, framför allt kalvarna och aveln.
David tar vid:
– Jag är mer på produktionen, de äldre korna, åkrar och fält.
Före vi lämnar Klitten bjuds vi in på kaffe. Tidsplanen spricker, men vem tackar nej till bullar i ett lantbrukarkök?
LILLHÖJENS LANTBRUK – Edsbyn
Landskapet öppnar sig mellan skogsdungar, fält och vattendrag. Lillhöjen ligger där som ett vykort, med byggnader i gott skick och maskiner prydligt uppställda. Här möter Mattias och Kristina upp, snart ansluter även Erik – gårdens maskinförare – med ett leende.
På gården bedrivs mjölkproduktion med 250 kor och åtta anställda. Totalt omfattar markerna omkring 500 hektar. Här samsas kall lösdrift med mjölkstall för hälften av djuren och varm lösdrift med två VMS-robotar.
Mattias berättar varför valet föll på Agronic.
– Jag ville ha en större tunna och mindre marktryck. När jag såg en Agronic här i kommunen blev jag imponerad.
Kristina nickar instämmande:
– Släpskoinjektorerna var avgörande. Och krabbstyrningen är jäkligt bra. Däcktrycksregleringen likaså.
Skillnaden i praktiken märks särskilt vid vårspridningen.
– Tidigare fick vi tryckskador men nu är det i princip borta, säger Mattias.
– Och det luktar mindre, eftersom släpskorna trycker ner allt i marken. Grannarna har märkt stor skillnad, fyller Kristina i med ett leende.
Föraren Erik är också nöjd.
– Det är enkelt, smidigt, inte så många knapptryck. Man märker att maskinen är byggd för föraren. Och fyllningstiden har minskat rejält.
På gården har de en tydlig arbetsfördelning.
– Jag är mer med djuren, säger Kristina.
– Och jag tar utejobben, fyller Mattias i.
– Det är djuren man brinner för, säger han.
– Främst djurhälsan, tillägger Kristina. Från gödselspridning till vallskörd – allt hänger ihop med hygienen.
När vi pratar framtid är stämningen optimistisk.
– Nu är det vind i seglen. Vi har hållit på sedan 2006 och haft våra smällar, men nu ser det bra ut, säger Kristina.
– Politikerna har också börjat se vikten av ett fungerande jordbruk, menar Mattias.
På frågan om vad de vill skicka med till Landsbygdsministern tvekar Kristina inte.
– Vi har dålig tillgång till veterinärer på jourtid. Det är ett orosmoment och borde lyftas på riksnivå.
Mattias instämmer:
– Håller med – det behöver uppmärksammas.
Vi nickar, och samtalet avrundas med skratt och ett ”nu räcker det med det roliga”.
URAS LANTBRUK – Anders tar plats
Det tredje stoppet blir inte som planerat. Bondens son möter upp och berättar att fadern är upptagen med skörd. Vi föreslår en intervju, men han avböjer. Så vad gör man när man lovat en triss men riskerar att landa på duo? Jo – man vänder kameran mot sig själv. Eller i det här fallet: mot ”Shitmeister” själv.
Anders Ström ler när han får frågan.
– Kör till, vi gör det!
Han berättar om sin titel:
– Jag heter Anders Ström och är säljare på Norrmaskiner. Priset som årets Shitmeister som delades ut på årets återförsäljarträff var roligt att få. Det innebär att jag sålt flest gödseltunnor i Sverige, en ärofylld titel faktiskt.
Han pekar mot gården:
– Här på Uras började allt. Den första HXA-modellen levererades hit, en 25-kubikare med i princip all utrustning som går att få. Kombinationen krabbstyrning och däcktrycksreglering är helt magisk. Den minskar markpackningen och gör att man kan köra även när förhållandena inte är perfekta.
Ryktet spred sig snabbt.
– På kort tid blev det tre tunnor inom tre mil. Kunderna är nöjda och fler är intresserade. Vi får se hur besluten faller. Men en sak är säker – Agronic ger mest för pengarna.
Han skrattar åt frågan om titeln hänger kvar även nästa år.
– Man vet aldrig. Men konkurrensen borde vara hårdare än så här.
Tre nedslag, en röd tråd
En dag som började i moln och slutade i solsken gav oss tre perspektiv på samma sak: teknik som flyttar gränser. Från myrjordar i Klitten till robotstallar i Edsbyn. Triss i Tunnor blev både en resa genom Hälsingland och en berättelse om hur lantbrukare får mer frihet när maskinerna gör sitt jobb.
Minneskorten är sprängfyllda av skitbra material, dynghäftiga vyer och äckligt roliga minnen.
