Lars Gunnar bor en bit strax utanför Vetlanda, i Stenberga socken. Från uppfarten ser vi en gul mäktig mangårdsbyggnad, centralt placerad på gården. En vindflöjel från 1877 vittnar om nästan 150 års lantbrukshistoria – härligt och inspirerande! Solen är med oss men förmår inte riktigt att värma så här tidigt i mars, temperaturen och vinden bildar en ruggig allians. Vi ser Lars Gunnar inne i det stora huset, han vinkar att vi ska komma in i värmen. Väl inne bjuds vi på kaffe med gårdens egna mjölk.
Kan du berätta lite om dig och din verksamhet?
– Jag bedriver mjölkproduktion med ungefär 60 kor, och lite skogsbruk. Marken är på 250-260 hektar och består av tall, gran, lövträd… ja svensk skog, säger Lars Gunnar och ler.
Hur ser en vanlig dag ut på gården?
– Oj! Jag går upp halv fem på morgonen och funderar väl då på vad som ska hända under dagen. Jag har en anställd som kommer klockan sex på morgonen och då drar mjölkningen och annat arbete i ladugården igång. Sen har vi eftermiddagspasset gällande mjölkningen och framåt halv sju på kvällen, om inget strular, så får jag lite tid för socialt umgänge och rekreation.
Hur tänker du kring eldrivna maskiner?
– Eldrift inom lantbruket är ju något som vi går emot men jag är inte så förtjust i tanken på en total omställning. Inte i dagsläget i alla fall men där det funkar, och då tänker jag främst på arbetet inomgårds. Foderhantering, korta transporter och så vidare, där ser jag en oerhört stor potential med eldrivna maskiner. Jag har själv en minilastare av märket Avant som är eldriven och den hittar jag allt fler arbetsuppgifter för. Sen har jag även en stationär foderblandare som är eldriven.
Varför just el, vad är din drivkraft?
– Visst får man betala lite mer för en batteridriven minilastare det får man, men arbetsmiljön för mig och mina djur blir avsevärt mycket bättre. Jag testade en annan maskin jag fick låna, dieseldriven ska nämnas, som jag körde in foder med. Det brummade, levde rövare och korna blev oroliga och så var det ju det här med dieselavgaserna. Då började jag tänka i banorna om jag skulle skaffa en sådan här minilastare, ska det vara en dieselmaskin eller ska jag satsa på en eldriven variant? Jag valde min och djurens arbetsmiljö framför en billigare dieselmaskin och det ångrar jag inte.
– Det roliga är att om jag jämför Avant e6 som jag har nu och den dieseldrivna maskinen som jag lånade är att nu är korna nyfikna på maskinen i stället för rädda. De kommer fram och nosar, de är lugna. Lugna kor, lugn bonde – så är det!
Sparar du inget på driftskostnaden?
– Jo men visst, det glömde jag nämna, säger Lars Gunnar.
– Med Avant e6 sparar jag ungefär 1000 kronor i månaden jämfört med om jag skulle köra en likvärdig maskin på diesel. Sen får man inte glömma den kanske viktigaste besparingen och det är min egen hälsa. Vad är min hälsa värd i pengar? Nu slipper jag andas in de här dieselångorna som jag annars hade fått andats in varje dag, år in och år ut för så är det. Jag menar, varför tecknar vi annars försäkringar, det är hängslen och livboj både hit och dit men att göra något åt
Vad har du mer för maskiner på gården?
– Jag har tre traktorer, en 90-hästars, en på 150 och en på 200 hästkrafter. Den största står för transporterna och rundbalspressen. Den är stadig och säker att röja snö med. Mellantraktorn är skogsutrustad och optimerad för skogsbruk. Den lilla traktorn används mest för inomgårdstransporter när jag blandar foder, och på sådana maskiner ser jag att jag skulle kunna ha eldrift till i framtiden.
Om du tänker på andra som befinner sig i samma sits som du gjorde för ungefär två år sedan, skulle du rekommendera omställning till dem?
– Trots att jag sa att den här minilastaren är dyrare i inköp så säger jag likväl att det är en ekonomisk vinning. Säg att den kanske kostar 100 till 150.000 kronor mer så jo, min hälsa är faktiskt värd det. Sen jämnar det ut sig över tiden med månadsbesparingen och så.
– När det gäller den eldrivna fodermixern så är det en ren ekonomisk besparing jämfört med en traktordriven då inköpspriset är ungefär det samma plus att jag sparar ungefär 2000 kronor i månaden på driftkostnaden. Så ja, jag kan rekommendera att tänka om, tänka nytt!
Vi från Nordfarm tog en kopp till med extra mjölk denna gång, och sedan tackade vi Lars Gunnar och tog farväl.
På väg hem ställde vi oss frågan om vi fick svar på vad lantbrukare, ja i alla fall en av dem, anser om att ställa om till eldrift. Detta har vi lärt oss idag, att håller vi oss inomgårds så JA. Här får du avkastning direkt genom sänkt driftskostnad. Vissa maskiner kan vara dyrare i inköp men det är ändå en ekonomisk vinning, dessutom blir arbetsmiljön för både djur och människor bättre. Utanför gården och vid längre arbetscykler så finns det ingen hållbar lösning ännu, i alla fall inte enligt Lars Gunnar.
